Ett ansikte som lyser

av T. Austin-Sparks

Originalets titel: The Shining Face
Ur: "A Witness and A Testimony", Jan-Feb 1932, Vol. 10-1. (Översatt av Lars Widerberg)

 Läsestycken: Dan 1:8-16, Apg 6:15, 7:56, 2 Mos 34:29-30, 2 Kor 3:18.

När du läser dessa stycken, lägger du genast märke till att det som är gemensamt för dem är ansiktet som lyser. Vi har varit tillsammans här uppe bland bergen en tid med Herren och måste nu fara tillbaka och skingras till olika platser för att möta skilda situationer och vi vill fara med lysande ansikten. Men vi måste ta reda på hemligheten med det strålande ansiktet. Detta ska nu inte tas bokstavligt. Vi kanske inte alltid kan visa en uppsyn som sprudlar av fröjd, men det finns sådant som mitt i motgångar och svårigheter, lidande och prövningar talar om hjärtats erfarenhet av Guds frid, Guds vila och Guds glädje. Det är fullt möjligt att lära känna den frid som övergår allt förstånd. Det är fullt möjligt att erfara outsäglig glädje och vara fylld av härligheten mitt under stort betryck och lidande. Det är fullt möjligt att i ett ansikte märkt av smärta kunna urskilja sådant som följer av närheten till Gud.

Vi talar inte nödvändigtvis om att våra ansikten ska stråla men om ett ljus som tränger fram och lyser genom våra ansikten, något som våra ansikten vittnar om, något mer än mänsklig uthållighet, mänskligt mod och tapperhet, något som hör till Guds nåd och styrka. Detta är vad jag menar när jag talar om ett ansikte som lyser, och i dessa fyra skriftställen som vi läst finner vi hemligheterna till det skinande ansiktet sett ur denna synvinkel.

Du anar att detta är vad vittnesbördet handlar om. Ord och förklaringar bär inte alltid fram ett säkert vittnesbörd men det som kommer till uttryck genom oss under stress och prövning, under provokation och opposition, genom motstånd och lidande vittnar med kraft. Det är då man kan fånga upp något, liksom under ytan i våra ansikten, något som tillhör vårt verkliga vittnesbörd.

När man känner till att vi går igenom prövning, när man ser att vi har det svårt, när det är tydligt att andra personer skulle reagera och uttala sig efter köttet – så som människor vanligtvis skulle reagera – finns det något där som visar på Herren Jesus. Detta är vittnesbördet. Detta avslöjar Herrens närvaro. Och det skulle inte vara till någon nytta för Herren, det skulle inte gagna varken honom eller oss om vi återvänder till vår vardag, till svårigheterna, utan att det funnes ett större mått av närvaro av Herren själv i våra hjärtan och i våra liv. Människor kommer att dra sina slutsatser på den grunden, nämligen utifrån vad vi visar upp under betryck och prövning.

Detta är vittnesbörd, detta är bevisning – inte vad vi lärt in och kan tala om. Men när vi går genom intensiva svårigheter och stort motstånd kommer det i dagen som bär verklig substans. Och för att detta vittnesbörd ska stå fast önskar vi lära känna hemligheten med det lysande ansiktet. Denna hemlighet har fyra sidor.

Mose visste inte att hans ansikte strålade

Den första hemligheten kan vi lära oss av Mose. Han hade varit på berget med Herren och Herren hade talat med honom. Mose hade fått se det som Guds ögon vilade på. Han hade stått vid Guds sida och hade med Guds ögon sett sådant som Herren själv hade fört fram, en vision som formulerades i en förebild, en vision som tog formen av ett tabernakel. Alltsammans hade visats upp i minutiös detalj för den betraktande Mose. Och därför att Herren talade med honom om detta tog också Herrens härlighet tag om honom.

Det är underbart att upptäcka att Mose fylldes av Herrens härlighet därför att de såg och betraktade ett och samma objekt. Det som Herren såg på, fångade också Mose blick och när de båda betraktade detta delade de samma härlighet. När skiner Herrens eget ansikte upp av härlighet? När är Faderns ansikte fyllt av härlighet? Det lyser när han ser på Herren Jesus.

Tabernaklet var en representation av Herren Jesus, och det var Herren Jesus i försonarens, prästens roll och arbete som så samlats i ett storartat system. Det var Jesu Kristi person sådan den relaterar till människors gemenskap med Gud – den plats, det utrymme där Gud och människa kan vara ens, där Gud kan – utan att offra något av sin helighet – ha gemenskap med människor och där människor kan – utan att förtäras av den heligheten – ha gemenskap med Gud. Genom honom, Herren Jesus Kristus, utifrån hans mest centrala funktion som tabernaklets nådastol, kommer Gud att tala med dig ansikte mot ansikte.

Gud har ställt fram Kristus som ett försoningsmedel. Gud ser bortom förebilden och ser verkligheten, Sonen, och det var Kristus som hade fångat Guds blick – Kristus med hela det underbara försoningsverket vilket för människor in i Guds närhet och Guds närhet till människor. När detta fångar Guds ögon fylls hans ansikte av härlighet och när vi får tag på det som finns för hans öga delar vi den härlighet som strålar i Guds ansikte.

Detta betyder, enklast formulerat, att när vi låter oss vara upptagna med Herren Jesus och allt det som han är utifrån Fadern till oss och inför Fadern för vår räkning, när vi är upptagna med honom då förstår vi det strålande ansiktet. Syssla med allt annat och det skinande ansiktet går förlorat. Syssla med dig själv och ditt eget andliga liv och dess tillstånd i ett ständigt självanalyserande och det dröjer inte länge förrän du har tappat bort lyskraften i ditt ansikte.

Om du låter dina ögon vara fästa på Jesus kommer du att lära dig hemligheten med det skinande ansiktet. Titta på allt som finns runt om i världen och du kommer att gå miste om det ansiktet. Hemligheten med det skinande ansiktet är att få tag på Guds tankar om Herren Jesus, att ha dina ögon riktade på det som Guds ögon ser. Detta är utomordentligt viktigt.

Det enda hopp som finns för Guds syftens slutgiltiga fullbordan är att se på Herren Jesus. Han bär på alla garantier. Och Gud säger, ”Därför att han är vad han är, är mitt mål säkrat, min sabbat och min vila är tryggad. Mina ögon vilar på honom.” Till dess att vi har sett att Gud har nått sitt mål i Kristus och våra ögon vilar på honom har vi inte fått tag på den hemlighet som skaffar hopp och tillförsikt, vila och tillfredställelse. Detta är hemligheten och det är en underbar verklighet.

Jag har inte ord för att beskriva den välsignelse som drabbade mitt hjärta när Herren visade mig vad han hade gjort Herren Jesus till för min räkning. Jag hade ständigt ett krav över mig att ge Herren något utifrån mig själv som skulle kunna tillfredställa honom. Om jag kunde föra fram ett liv som var perfekt inför honom, ett som kunde behaga och tillfredställa honom så att han kunde vara helt och hållet nöjd med mig! Men det var omöjligt och var inte ens värt ett försök. Ju mer man försöker ju längre ifrån målet verkar man vara, och ju längre man lever ju bättre förstår man sitt eget hjärtas förfärliga bedräglighet.

Om man bara kunde komma inför Herren med något som han kunde finna behag i! Och nu säger Herren, ”Jag har ordnat allt det där. Jag har försett dig med fullständig moralisk och andlig fullhet. Jag har funnit den fullheten hos den Ene och jag har nu lagt detta i dina händer. Jag godtar dig i honom, jag är tillfreds med dig i honom, du är godkänd och accepterad i den älskade”. Du kan inte skaffa fram något perfekt och föra det inför Gud, och det är endast med sådant som han låter sig nöjas. Men Herren Jesus uppfyller – fyller fullständigt – de gudomliga kraven.

Gud talar om offertjänsten och offren i tredje Mosebok. ”Om någon vill bära fram ett offer”, då kommer Herren att förse. Men man måste bära på en verklig längtan och vilja att bära fram ett offer. Och du vet nog att det inte duger att föra fram något som inte är helt perfekt – och var finner man något sådant? Bara det som är som Kristus duger inför Gud. När detta går upp för oss blir det vila. Det är detta som är det lysande ansiktet. När vi ställs inför Sonens fullhet har vi nått fram till det som behagar Gud, och vi behöver inte snegla och titta under lugg. Då kan vi stå sida vid sida med Gud och se på och betrakta samma sak och dela härligheten. Guds objekt är Herren Jesus, mitt i Guds synfält står Herren Jesus.

Mose märkte inte att hans ansikte lyste. Det är verkligen stort att vara fullt upptagen med Jesus i sitt inre, så upptagen att andra människor lägger märke till det. ”Han visste inte att hans ansikte strålade”, men andra gjorde det och det är det viktiga.

Hemligheten med ansiktets ljus enligt Daniel

Daniel hade lärt sig hemligheten med det skinande ansiktet, och det finns något med mera djup här, något som är mera prövande. Daniel befinner sig i Babylon. Babylon är i uppåtgående, Jerusalem ligger i ruiner. Vi känner till vad dessa ting innebär andligen. Vi förstår att det som är helt och fullt efter Guds sätt, det som var i begynnelsen, inte går att finna idag – det som i absolut mening styrs av den Helige Ande och där allt är av Herren Jesus. Du hittar inte detta i tillväxt idag. Det är det andra religiösa systemet, det som styrs av människor, som växer till. Detta är Babylon. Och den stora delen av Guds folk befinner sig i fångenskap i det, i ett kristet system gjort med människohand.

Här är då Daniel som ser det som enligt Guds mått är sönderbrutet och förstört och han ser detta andra, detta som inte tillhör Gud, vinna insteg och övermanna Herrens folk. Det stora i detta är att han inte accepterar Babylon. Han vägrar att erkänna Babylon och håller fast vid Jerusalem. Även om Jerusalem faktiskt ligger i ruiner så är det inte så i Daniels sinnevärld.

Han känns inte vid det som man kan se för blotta ögat. Han vet att Babylon bara är något tillfälligt och att Gud kommer att skaffa sig ett vittnesbörd igen. Och Gud kommer, genom en liten rest, en spillra, att kunna bygga sitt hus igen. Han vet att Gud inte låter sig besegras, och vill därför inte låta sig orenas av kungens läckerheter. Gud är hans liv och han förkastar allt sådant som för en tid tycks ha överhanden och griper istället tag om Gud.

Daniel ser också bortom och ser när Babylon och alla de andra rikena skingras. Om du accepterar Babylon förlorar du ansiktets ljus. Om du accepterar kyrkan som den är idag och säger att den är så bra den kan vara kommer du att vara delaktig i något som inte tillhör Gud. Allt flera visar sitt missnöje och revolterar. Folk säger: ”Om man kunde ge sig av och leta upp något som är verkligt.” Gud kommer att se till att få tag på det som är äkta. Gud låter sig inte snuvas på det som hans hjärta söker.

Låt oss inrikta våra hjärtan på detta och inte acceptera något annat. Det är så lätt att säga: ”Kristenheten är en enda röra, men vi måste försöka göra vårt bäst mitt i röran”. Det finns ingen glädje längs det spåret. Gud arbetar i hemlighet också i Babylon. Och när vi läser Esra bok finner vi att Gud agerar i all suveränitet. Han uppväcker Kores ande och denne gör en proklamation. Detta är Guds agerande på sidan av. Men det finns en skara som Gud har arbetat med i hemlighet i Babylon.

Gud är verksam i Babylon idag med sin kvarleva och de håller på att lämna detta system en bit i taget så att Gud ändå kommer att kunna visa upp det som är efter hans sinne när tiden är inne. Men Daniel var den förste. Han representerade denna skara. Han stod för det som var av Gud även om det för stunden inte kunde utgestaltas.
Acceptera inte något mindre än det som Gud har som sitt hjärtas mål. Daniels hemlighet med det lysande ansiktet låg i att han blickade hän mot Guds bestämda mål och avslut och satte tilltro till att en dag, en av de mörka dagarna, skulle Guds slutgiltiga syfte och tanke förvandlas till ett orubbligt faktum.

Stefanus hemlighet

Alla som befann sig i rådet såg på honom och såg hans ansikte och tyckte sig se en ängels ansikte. Vad var hemligheten? Jag tror att följande skriftställe bär på hemligheten, ”Uppfylld av den Helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. Och han sade: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.”

Stefanus var en man fylld av tro och den Helige Ande, och Anden hade sett till att Stefanus fulla uppmärksamhet fokuserats vid Herren Jesus i härlighen. Läs Apostlagärningarna, kapitel 7. Detta kapitel har knappast sin like bland Nya testamentets texter, och lägg märke till vilken plats som ges till Herren Jesus. Stefanus går förbi allt annat och stannar inför Herren Jesu härlighet – och mitt i den intensivaste prövning är det denna härlighet som uppehåller honom, och när han närmar sig de sista ögonblicken får han se med sina ögon det som han hela tiden har sett med sitt hjärta. Betydelsen är denna; när vi ser Herren Jesus i härlighet bekräftas detta att Gud har honom där, Människosonen. Han har en allt omfattande person där. Då är allt ordnat för oss. Han kan föra oss dit.

Denne har mätt och rört vid all dom, vid döden i dess vidd, vid all satans makt och vid graven. Han har uttömt allt och Gud har honom sittande där. Han hade all synd i skapelsen, från Adam och framöver, hopad över sig för att sedan föras till härlighet. Han hade all djävulens vrede och kraft riktad mot sig, men Gud förde honom till härlighet. Dödens och dödsrikets alla styrkor släpptes loss mot honom, men Gud förde honom igenom till härlighet. Vi kommer aldrig att behöva gå igenom det som han hade att möta. Stefanus såg denne man i härlighet, och sådan han är där var garanti nog för att Gud skulle föra Stefanus dit trots helvetets anlopp. Detta är det skinande ansiktets hemlighet.

Ibland undrar vi, utifrån många olika anledningar, om vi kommer att nå fram till härligheten, om vi ska lyckas hålla ut till änden, men, välsignad vare Gud, han klarar att ta oss dit. Det beror inte på om vi förmår och kan, det hör till Guds verk. Hur gör han, hur kan han? Han har redan en förelöpare i sin närhet. Det är detta som kan hålla dig uppe mitt i motståndets tid. Och personer som är fyllda av den Helige Ande är särskilt utsatta för stenkastning.

Paulus hemlighet

Nu, till sist, något om vad Paulus säger om sig och om oss. ”Vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” Förvandlade. Detta sker genom Herren och Anden. Och vad är hemligheten med detta skinande ansikte? ”Gud som sade: ”Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. 2 Kor 4:6. Hemligheten med lyskraften är i detta fall inte Kristus som objekt men Kristus mottagen och formad. Det är ett välsignat faktum att han som for upp dit i storartad triumf också bor i oss. Det har ingen betydelse vad som händer runt oss. Herren bor i oss, han som redan har övervunnit.

Vi är bekanta med termer och ord, men det är en märklig dag när vi plötsligt vaknar upp och inser vad Kristus är i oss. Har detta någonsin slagit dig som en blixt från klar himmel? Kristus i dig! ”Vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er?” 2 Kor 13:5. ”…Kristus genom tron må bo i era hjärtan.” Ef 3:17. Får du tag på detta andligen, då kommer du att bära ett lysande ansikte. Allt som finns omkring dig är inte någon svårighet för honom. ”Han som är i er är större än den som är i världen.” 1 Joh 4:4.
Be Herren göra detta levande. Att förstå detta betyder så oerhört mycket för livet. Må Herren föra oss tillbaka hem med detta som talar om Herren Jesus i våra hjärtan. Detta är vittnesbördet. Våra ögon vilande på det som Guds egna ögon vilar på, vårt hopp satt till Guds hopp, vår tillförsikt grundad i Guds tillförsikt. Och allt detta finns förankrat i Herren Jesus.